Analys

Är det fel att fotbollssupportrar beskrivs negativt?

Kritiken mot medierna har handlat om att en snedvriden bild av supportrar publiceras. Det stämmer om man jämför med verkligheten. Men samtidigt är all nyhetsrapportering snedvriden, eftersom det inte finns någon medieorganisation som speglar verkligheten precis som den är. Allt får inte plats i nyheterna, urval görs hela tiden för att få till en konsumerbar mängd information.

Nyhetsvärderingen bestämmer vad som kommer med eller inte, och den vedertagna nyhetsvärderingen är inriktad på sensationer och främst negativa nyheter.

Det är inte konstigt att de våldsamma supportrarna tar sig till nyhetssidorna – de bryter ju mönstret. Den vanlige supportern som haft årskort i 13 år och som hejar på och applåderar passionerat varje match är en god supporter – men ingen nyhet.

Det finns dock några problematiska faktorer att ta med i beräkningen. Objektivitet är ett klassiskt journalistiskt yrkesideal som inte alltid går ihop med nyhetsvärderingens logik. En rapportering som övervägande utmålar supportrar som ett problem får också konsekvenser. Enligt undersökningar i Nederländerna finns det ett tydligt samband mellan våldsinriktad supporterjournalistik och frekvensen av bråk i samband med matcher.

Dessutom bör svenska fotbollsjournalister sätta sig ner och fundera på om det är försvarbart att klumpa ihop en så diffus grupp människor i så negativa sammanhang. Framförallt med tanke på att de påverkar den allmänna opinionen.

I mångt och mycket kokar det ner till frågan om medias ansvar i samhället. Ska vi förespråka en konsekvensneutral rapportering där nyhetsvärde går före allt, eller ska media ta större hänsyn till sin makt över opinionen i sina publicistiska riktlinjer? En fråga för stor för att reda ut här.

Varför får supportrar så sällan komma till tals?

De pressetiska reglerna tydliggör att båda sidor i en konflikt ska höras. Så är inte fallet när det kommer till rapportering kring fotbollssupportrar. Den bristfälliga etiken kan ha sin förklaring i de olika intressegruppernas resurser och kunskaper.

I en policyfråga där polis och supportrar står mot varandra är det polisen som sitter i en organisation med stora PR-resurser och långtgående erfarenhet av att hantera medier. Samma sak gäller för övriga makthavare som klubbledning, förbundsstyrelse och politiker.

Dessa så kallade professionella källor får också allt större utrymme inom journalistiken. Inte minst när det kommer till olika slags krissituationer, som man skulle kunna benämna en läktarincindent. Där går journalisten direkt till de källor som kan leverera snabb och pålitlig information.

Supporterrepresentanter räknas ännu inte dit.

Vad kan göras för att åtgärda problemen?

Vi anser att svenska sportjournalister i allmänhet måste bli bättre på att reflektera över om bilden de förmedlar verkligen är motiverad. De måste också ta större hänsyn till de pressetiska reglerna – framförallt för den egna trovärdighetens skull.

Vi är dock av uppfattningen att supportrar och deras representanter själva har störst möjligheter att förändra läget. Att ta avstånd från medier är inte gynnsamt ur ett längre perspektiv. Supporterrepresentanter måste bygga tätare relationer med journalister och jobba hårt för att bli snabba och pålitliga källor.

Om supportrar får mer utrymme i media innebär det att någon annan får mindre. Vi är medvetna om att detta ger upphov till konflikter där supportrar motarbetas av makthavare av olika slag. Samtidigt är det den kortaste vägen till en mer balanserad rapportering.

Fler analyser och slutsatser finns i den kompletta rapporten som kan laddas ner här.