En avbruten match, en hotad tränare och ett Uppdrag Granskning-avsnitt om huliganer. Efter ett tyst fjolår är fotbollssupportrar åter i ropet. Och med det ökar avståndet än mer mellan supportrarna och medierna som beskriver dem.

Inte bara supportrarna själva känner att mediebilden är snedvriden. Statens samordnare mot idrottsrelaterat våld, Björn Eriksson, delar deras uppfattning i rapporten Mera glädje för pengarna som publicerades tidigare i år.

Vi ville veta om det faktiskt stämmer och i så fall varför.

I en vetenskaplig undersökning vid Journalistutbildningen på Göteborgs universitet har vi granskat över 700 artiklar om supportrar som publicerades i svensk storstadspress åren 2011 och 2012.

Resultaten bekräftar bilden som både supportrarna och Björn Eriksson har.

Nästan hälften av alla artiklar som skrevs om supportrar åren 2011 och 2012 hade en negativ värdering.  Strax under var femte artikel beskrev supportrar på ett positivt sätt och resten var balanserade.

Vidare fick supportrar sällan komma till tals i artiklar som handlade om dem. I nyhetsartiklar som beskrev politik och policy kring supportrar – alltså frågor som berör supportrars rättigheter, skyldigheter och integritet – fick en supporter eller supporterrepresentant komma till tals i ungefär vart femte fall.

I samband med vålds- eller skadegörelseincidenter fick de nästan aldrig göra sina röster hörda. Det är problematiskt eftersom vi också kunde se att det var vanligare att den kollektiva supporterskaran pekadades ut som skyldig än individerna som faktiskt begick de kriminella handlingarna.

Mer ingående resultat och analyser hittar du i menyfältet.

Christian Naumanen
Fredrik Stjernström
2013-05-28